Mötet 11/1 Benny Fredlund och Lennart Mikaelsson Text Olof Andersson, Foto Jan Olsson
I skidans tecken! Vid mötet 11 januari var fokus på KOK:s anläggning vid Hultet där skidentusiaster från när och fjärran samlas för att nyttja de utmärkta spår som läggs i både konstsnö och naturlig snö. Historien bakom det projekt som sedan några år är igång berättades av två entusiaster och nyckelpersoner, Lennart Mikaelsson och Benny Fredlund. Tanken på konstsnö för att möjliggöra skidåkning på våra breddgrader var inte ny men det tog sina modiga år innan den kom till fullbordan. När väl en tändande gnista slog samlades tankar, idéer och entusiaster och bildade en Projektgrupp, som sökte kunskap och erfarenhet bl.a. genom studiebesök där man kom till insikt om vad som krävdes i form av vatten, el och maskiner. En ekonomisk kalkyl utarbetades och kontakter med samarbetspartners och myndigheter utvecklades. Viktiga partners blev kommunen, länsstyrelsen, Allmänna arvsfonden och Bergvik skog. Avgörande var också det stöd som entusiastiska privatpersoner och företag bidrog med både moraliskt och pengamässig. Olyckskorpar fanns förstås också men de kom med tiden att tystna. Projektet ”Snö i Kristinehamn” blev en succé men det har krävt mycket arbete av ideella krafter genom åren. Grävande och framdragning av vattenledningar från ”Hôla”, breddande av spårområde, nedgrävning av elkablar och uppsättande av nya elljusstolpar, byggande av maskinhall med styrenhet för de fläktar som införskaffats och inte minst alla timmar som frivilliga tillbringat i den pistmaskin som köptes från Sälen. Nu kan man erbjuda minst 3,5 km fantastiska skidspår i bra terräng och intresset för säsongskort och dagkort är stort i det nya Skidmeckat där man nu också erbjuder kurser för vuxna i skidåkningens grunder. Ungdomsverksamheten har startat med motiverade ledare där regelbundna träningar och aktiviteter som, Barnens Vasalopp, Serieskidan m.fl. och genererar ett ökat intresse för skidåkning i en ny generation. Själv tillhörde Benny den gyllene generation inom svensk som såg Gunde Svahn som den store dominanten. Efter debuten vid Långmarken 1971 tävlade han utan större framgång. Ett ungdoms-DM i Åmotsfors ett par år senare gav ganska blygsamma placeringar innan karriären tog fart in i den värmländska junioreliten. Inspirerad av sådana framgångar blev det Skidgymnasium i Torsby. Där gavs möjligheter till fokuserad och strukturerad träning. Något som gav fina framgångar i spåren. Men redan som 20-åring 1982 avslutade han sin elitsatsning då han ansåg att det inte var ekonomiskt försvarbart att fortsätta. Idag saknar han den bredd som fanns på 1970- och 1980 talet och drömmer om att värmländska skidåkare åter skall synas långt fram i skidspåren. Idag sker värmländsk skidverksamhet huvudsakligen i Filipstad, Grava och Arvika. Som exempel på distrikt med bra ungdomsverk-samhet nämner Benny Västergötland och Småland med Tranemo som ett starkt område. På frågan om varför Norge lyckas så bra pekar han på Junior-SM som idag lockar 150-200 startande medan norska motsvarigheten lockar 10 gånger så många. Publiken, ca 50-talet, nickade tankfullt och konstaterade att svensk skidåkning måste hitta vägar som motiverar ungdomar att satsa på skidåkning.